När man säger “dalahäst” tänker många på en röd häst med krusigt mönster. Men i Nusnäs, strax utanför Mora, är dalahästen inte bara en symbol – det är ett levande hantverk som fortfarande görs steg för steg, i trä, färg och handarbete.

Det finns något nästan magiskt med att se en dalahäst “bli till”. Först är det bara en planka, en kontur, ett ämne. Sedan händer det som bara händer i verkstäder där tradition har fått stanna kvar: täljkniven tar över, färgen kommer på, mönstret växer fram – och till slut står den där: blank, varm, och med ett uttryck som känns både enkelt och självklart.

Nusnäs – byn där dalahästen är vardag

Nusnäs brukar beskrivas som centrum för dalahästtillverkningen i Sverige. Längs Edåkersvägen ligger snickerierna, och just här har tillverkningen blivit både kulturarv och en stor besöksupplevelse. Grannas A. Olsson Hemslöjd startade sin verksamhet på 1920-talet och har i dag blivit ett av de namn som ofta nämns när man pratar om “den äkta dalahästen”.

Träet: varför furan spelar huvudrollen

Dalahästarna tillverkas i furu, och det är inte vilken fura som helst. För att hästen ska bli hållbar, fin i ytan och bra att måla på vill man ha virke som vuxit långsamt – med tätare årsringar. I mindre storlekar vill man helst ha kvistfritt trä, medan större hästar ibland byggs upp av flera delar som limmas ihop.

Historiskt började man med spillvirke, men när efterfrågan växte blev det mer planerat: stockar sågades till bitar, klövs och höggs grovt. Med tiden tog bandsågen över mycket av det tunga förarbetet, men själva “känslan” i hästen – formen och uttrycket – sitter fortfarande i händerna.

Hantverk på fler ställen än du tror

En detalj som många missar är att dalahästen inte alltid “föds färdig” på en och samma plats. En del av arbetet sker i verkstaden, men ett klassiskt upplägg är också att utsågade hästämnen körs ut till slöjdare/täljare som arbetar hemma. Det gör att traditionen lever i fler hem än man först anar – och att hantverket förblir mänskligt, inte bara mekaniskt.

Nio steg: från planka till färdig dalahäst

Om man förenklar tillverkningen hos Grannas kan man tänka den som en tydlig kedja. Varje steg har sin funktion, och varje steg påverkar slutresultatet. Här är en lättöverskådlig version av processen:

1. Förbered träet. Plankan riktas och planhyvlas så att ytan blir jämn och stabil.
2. Markera hästens form. Konturen stämplas eller ritas med mall (beroende på storlek).
3. Såga ut konturen. Först grovt efter linjen – nu börjar hästen synas.
4. Forma kroppen. En andra sågning (mycket på fri hand) formar huvud, ben, mage – träbiten kallas ofta “ämne” i det här läget.
5. Täljning. Nu kommer kniven in på allvar. Kanter rundas, proportioner “sätts”, och hästen får sin personlighet.
6. Grundfärg. Hästen doppas i grundfärg så att den får en jämn bas.
7. Spackling och puts. Små ojämnheter, kvistar eller sprickor tas om hand och slipas för att skapa en fin yta.
8. Slutgrundning. Ytan jämnas till ytterligare – viktigt för att mönstret ska “sitta” snyggt.
9. Krusning + lack. Dekoren målas (traditionellt med oljefärg) och när den torkat skyddas allt med klarlack för finish och hållbarhet.

Krusningen – mönstret som gör hästen levande

Det är lätt att tro att dalahästens mönster bara är “lite pynt”, men krusningen är själva signaturen. Den är släkt med den dalainspirerade dekorationsmålningen (kurbits), och den kräver både öga och rytm. Det fina är att små variationer alltid smyger sig in – en linje som får lite annan sväng, en färg som hamnar någon nyans åt ett håll. Det är där hästen går från produkt till personlighet.

Mer miljötänk i en klassisk produkt

Dalahästen är i grunden en hållbar idé: trä, hantverk, och en pryl som ofta sparas länge (ibland går den till och med i arv). Samtidigt har färg och lack historiskt varit den “tunga” delen ur miljösynpunkt. Därför är det intressant att Grannas beskriver ett långsiktigt arbete där man successivt minskat lösningsmedel och gått över till mer vattenburna system.

Vill du se tillverkningen på plats?

Att se processen i verkligheten ger en helt annan respekt för detaljerna. Hos Grannas kan man (beroende på säsong och dag) ofta se delar av arbetet, och det finns även upplägg för guidade besök för grupper.

• Plats: Nusnäs (Mora), vid Edåkersvägen.
• Utställning: Det finns en permanent utställning som går att ta del av på området.
• Guidade turer: Grupper kan kunna boka guidning vissa vardagar (förhandsbokning brukar krävas).
• Tips: Öppettider och vad som är “igång” i produktionen kan variera – kolla alltid aktuell info innan du åker.

Varför det här fortfarande spelar roll

I en tid där mycket massproduceras och tappar sin historia, är dalahästen nästan motsatsen: en symbol som blev stor just för att den kommer ur verkligt arbete, lokalt kunnande och en tradition som har fått fortsätta utvecklas utan att försvinna. När du håller i en dalahäst håller du inte bara i en souvenir – du håller i en liten bit av Dalarna.

Här hittar du bilder från fabriken

Vissa evenemang är inte stora för att de syns överallt på nätet – utan för att de känns stora på plats. Jordbruksdagen i Österbybruk är precis en sådan dag: en blandning av maskinhistoria, hantverk, doften av olja/ved och den där gemenskapen som bara uppstår när folk faktiskt möts i verkligheten.

Österbybruk – en perfekt kuliss för en jordbruksdag

Österbybruk är en bruksidyll i norra Roslagen, känd för sin välbevarade bruksmiljö och starka historia. Det är ett ställe där man redan från första promenaden känner att det finns lager av berättelser i husen, vägarna och landskapet runt omkring.

Just därför passar en jordbruksdag extra bra här. Det blir inte bara “utställning av maskiner” – det blir en dag där äldre teknik och lokalt vardagsliv får ta plats i en miljö som redan är full av kultur och tradition.

Jordbruksdagen – vad som sticker ut

fokus låg på veterantraktorer, äldre fordon och maskiner som gärna får vara både praktiska och charmigt “mekaniska”.

Känslan på området: En öppen yta där folk strosar mellan fordonen, pratar med utställare och stannar till vid detaljerna – allt från lack och plåtar till smarta gamla konstruktioner som fortfarande fungerar.

På en jordbruksdag som den här är det ofta detaljerna som blir minnena: en traktor med en liten infoskylt, en gammal brandbil som putsas upp inför publik, eller en maskin som ser ut att höra hemma på ett museum men ändå används som om den aldrig gjort något annat.

Var brukar Jordbruksdagen vara någonstans?

“Jordbruksdagen i Österbybruk” är ett lokalt förankrat arrangemang i själva Österbybruk – och det tyder på en plats med gott om utrymme för utställningar, maskiner och besökare “gårds-/föreningsyta” än en trång innergård).

Mitt tips om du vill pricka in nästa tillfälle är att hålla koll på kanaler som brukar samla lokala evenemang: besöks- och evenemangssidor för Österbybruk, samt lokala Facebook-sidor/grupper där den här typen av arrangemang ofta annonseras.

Så gör du dagen extra bra

• Kom i tid om du vill hinna se allt i lugn och ro.
• Prata med utställarna – det är ofta där de bästa berättelserna finns.
• Titta på helheten: Österbybruk är en dagsutflykt i sig, så passa på att gå en sväng i bruksmiljön.
• Ta med kamera om du gillar detaljer: skyltar, instrumentpaneler, slitna handtag, gamla reglage.

Avslutning

Jordbruksdagen i Österbybruk känns som en sådan där “riktig” dag: jordnära, nyfiken, familjevänlig och full av saker som både låter och lever. Oavsett om du är nördigt intresserad av veterantraktorer eller bara vill uppleva en levande bygdedag, är det här typen av evenemang som gör sommaren roligare.

Här hittar du bilder om utställningen