Bakom murarna i Gävle: ett besök på Sveriges Fängelsemuseum

Det finns museer som visar historia – och så finns det museer där historien känns i väggarna. Sveriges Fängelsemuseum i centrala Gävle ligger i två gamla fängelser sida vid sida, precis invid Gävleån och Gävle slott. Här kliver du rakt in i berättelser om brott, straff och människors livsöden – från tidigmodern tid till mer nutida kriminalvård.

Två byggnader – två sätt att se på straff

Museet är uppbyggt kring två starka miljöer: Slottshäktet från 1732 och det gamla cellfängelset från 1847. Tillsammans visar de hur idéerna om straff har förändrats – från offentliga skam- och kroppsstraff till isolering bakom låsta dörrar.

Utställningen i Slottshäktet: “Androm till skräck och varnagel”

I Slottshäktet möter du den tid då straff inte bara handlade om att låsa in, utan också om att avskräcka och skambelägga. Utställningen “Androm till skräck och varnagel” tar dig nära människorna som drabbades – med berättelser som känns både obehagliga och viktiga.

En detalj som verkligen sätter sig är den underjordiska fånghålan från 1553 – platsens allra första “fängelse”. Att blicka ner där är som att få en snabb, rå påminnelse om hur länge vi har försökt kontrollera och straffa varandra.

Utställningen i cellfängelset: “Hotell Hamilton”

I det gamla cellfängelset möter du en annan logik: 1800-talets reformidé om cellfängelser, där straffet var isolering. Tystnad, ensamhet och dygnets alla timmar i en cell – i upp till två år. “Hotell Hamilton” var dessutom smeknamnet på fängelset fram till att det stängde 1986.

Joe Hill Visitor Center – en oväntad koppling

På entréplanet i gamla fängelset finns även Joe Hill Visitor Center, som hålls öppet under museets ordinarie öppettider. Det berättar om arbetarkämpen och vissångaren Joe Hill (Joel Hägglund), född i Gävle 1879 och avrättad i Utah 1915. En extra dimension som gör besöket ännu mer intressant – och lite oväntat.

Föremål, arkiv och det som sällan sparas

Sveriges Fängelsemuseum har en samling på drygt 3000 föremål från 1600-tal till 2010-tal: allt från inventarier och transportfängsel till modernare beslag som insmugglade mobiltelefoner. Det finns också föremål som berättar om vardagen runt anstalt och häkte – som saker för barn som besöker en förälder.

För den som vill nörda ner sig finns arkiv, fotografier och ett referensbibliotek. Bland annat nämns “Polisunderrättelserna” från 1878 och framåt – material som lockar många släktforskare.

Planera ditt besök

Du behöver normalt inte boka i förväg om du kommer under öppettid. Museet rekommenderar att du börjar i det gamla cellfängelset där receptionen finns, och där du får en introduktion innan du går vidare. Enligt museet tar besöket i genomsnitt omkring en timme, men det kan variera stort beroende på hur mycket du vill läsa och lyssna.

Extra bra att veta: miljöerna kan upplevas som intensiva för vissa barn (ljud, verklighetstrogna scener), och tillgängligheten kan vara begränsad eftersom utställningarna ligger i kulturhistoriska fängelsebyggnader.

Om du gillar museer som inte bara visar föremål utan också ställer frågor – om rättvisa, makt, moral och människovärde – då är Sveriges Fängelsemuseum i Gävle ett besök som sitter kvar en bra stund efteråt.

Här hittar du bilder om Fängelset.

En kväll om året händer något märkligt i Gimo. Plötsligt fylls Bruksgatan av figurer som inte riktigt går att placera: jättemasker, hembyggda ekipage, humor, mystik – och en publik som står tätt längs gatan för att se vad som avslöjas.

Vad är Knutmasso?

Knutmasso är en maskerad- och karnevalstradition som hör ihop med tjugondag Knut (13 januari) – dagen då julen traditionellt “dansats ut”. I Uppland har den här utklädningstraditionen utvecklats till en riktig gatufestival, och i Gimo är den starkt förknippad med en kväll då människor “går i gatan” på den gamla Bruksgatan.

Exakt hur allt började är lite av en gåta, men Knutmasso beskrivs ofta som en tradition med lång historia och ett tydligt mått av mystik – vilket nästan känns helt rätt, med tanke på att så mycket handlar om att inte bli igenkänd.

Paraden: hemliga masker, lag och publikens röster

Det som gör Knutmasso speciellt är inte bara att folk klär ut sig – utan hur de gör det. Förberedelserna kan pågå i månader, och det finns en poäng i att hålla sin maskering hemlig ända tills det är dags att visa upp allt.

Under kvällen rör sig ekipagen och de utklädda längs Bruksgatan, och många år är det tusentals besökare som samlas för att titta. Ibland pratas det om att det kan komma upp emot tiotusen personer beroende på väder och veckodag.

På Knutmasso-föreningens egen beskrivning lyfts också tävlingskänslan: flera “gäng” eller lag visar sina fantasifulla masker (traditionellt ofta byggda i papier-maché, även om materialvalen förändrats över tid). Publiken kan rösta på sin favorit, och laget med flest röster utses till vinnare.

Mer än bara en parad

Knutmasso är inte en enda sak – det är snarare en hel kvälls stämning. Förr handlade Knutfirande ofta om att julen städades ut, och på vissa håll var det vanligt att man gick runt och knackade dörr utklädd. I Gimo finns spår av den idén kvar i berättelserna om utklädda som rör sig i samhället redan tidigare på dagen.

Men i dag är det framför allt gatukarnevalen som står i centrum: humoristiska och ibland lokalt förankrade teman, blinkningar till aktuella händelser, musik, skratt – och den där känslan av att “allt kan hända” när vem som helst kan gömma sig bakom en mask.

Exempel på teman: när Gimo skojar med sig självt (och världen)

På Knutmasso-sajten går det att bläddra bland bilder år för år, och det säger något viktigt: traditionen lever genom att den förändras. Ett år kan vinnarna hylla “vardagshjältar”, ett annat år kan det dyka upp helt oväntade figurer och lokala referenser som bara “klickar” för den som känner platsen.

2025 nämns till exempel vinnaren “Vägens hjältar”, och i samma bildurval syns flera olika grupper med egna idéer och uttryck – ett tydligt tecken på att Knutmasso är en kreativ plats där både hantverk, humor och gemenskap får ta plats.

Vill du uppleva Knutmasso på plats?

• Datum: Knutmasso i Gimo brukar kopplas till 13 januari (tjugondag Knut).
• Plats: Bruksgatan i Gimo är själva “scenen” för kvällen.
• Tips: Klä dig varmt – det här är en vinterfest, ofta i mörker, med massor av folk.
• Extra: Knutmasso-sajten tipsar också om museum/utställningar kopplade till traditionen.

Varför traditionen fastnar

Det finns något väldigt svenskt – och samtidigt ganska universellt – i Knutmasso: mitt i vintern får man en kväll där reglerna vänds upp och ner. Man får vara någon annan, bygga något stort, skratta åt det som hänt under året, och mötas ute på gatan.

Och kanske är det just därför Knutmasso fortsätter att locka: det är hantverk och kreativitet, men också en social kod. Masken döljer, men den gör också att fler vågar delta. Resultatet blir en folkfest som är både mystisk och märkligt varm.

Bilder på maskerad gubbarna!