Ett år i Hemse – vilken resa det har varit

Idag är det exakt ett år sedan jag flyttade till Hemse.

När jag tänker tillbaka på det känns det nästan lite overkligt. På ett år har Hemse gått från att vara en ny plats för mig, till att bli en plats där jag känner mig hemma, engagerad och på riktigt delaktig.

När jag flyttade hit visste jag inte riktigt vad det skulle bli av allt. Man kommer till en ny plats, försöker hitta sin väg och undrar lite var man själv passar in. Men steg för steg har Hemse öppnat sig. Genom studierna, Folkan, Hemsegården, kartan, föreningslivet och alla människor jag mött har jag fått nya sammanhang att växa i.

Det har hänt väldigt mycket under det här året.

Jag har pluggat, lärt mig massor och fått nya erfarenheter. Tiden på Folkan har också betytt mycket. Det har inte bara handlat om studier, utan också om människor. Jag har träffat nya personer, fått nya samtal, nya perspektiv och känt att jag har vuxit både som människa och i mitt sätt att ta plats.

Jag har också varit skyddsombud och fått vara med och driva frågor som faktiskt spelar roll. Det har lärt mig mycket om ansvar, gemenskap och hur viktigt det är att människor har det bra omkring sig. Det är en erfarenhet jag är glad att jag tog på mig, även om det ibland också har krävt en del.

Samtidigt har jag fått vara med i fler lokala sammanhang. Bland annat på Hemsegården, där jag även är biomaskinist. Det kanske låter som en liten sak, men för mig betyder det mycket. Det är ännu ett sätt att vara delaktig i det som händer här, bakom kulisserna, där människor möts genom film, kultur och gemenskap.

Samtidigt började jag lära känna Hemse mer och mer.

Det började som så mycket annat i mitt liv gör: med nyfikenhet, teknik och en vilja att förstå platsen jag befinner mig på. Jag ville hitta, upptäcka och lära känna Hemse. Men ganska snabbt märkte jag att det inte bara var jag som behövde bättre koll på vad som fanns här.

Ur det föddes Hemse-kartan.

Det som först var en idé och ett digitalt projekt har vuxit till något mycket större än jag hade kunnat föreställa mig. Hemse-kartan har blivit ett sätt att samla platser, företag, föreningar, service, aktiviteter och små guldkorn på ett och samma ställe.

Men för mig har den också blivit något mer personligt: en dörröppnare.

Genom kartan har jag fått kontakt med företagare, föreningsmänniskor, eldsjälar och personer som driver platser och verksamheter här i Hemse. Människor jag kanske aldrig hade pratat med annars har hört av sig, sagt hej, kommit med tips, bett om att få vara med eller bara gett beröm.

Det betyder mer än man kanske tror.

För mig handlar Hemse-kartan inte bara om kod, GPS-punkter och webbteknik. Den handlar om att göra något verkligt användbart. Något som faktiskt kan hjälpa människor att hitta, upptäcka och se Hemse med lite nya ögon.

Under året har jag också fått vara med i sammanhang som gjort att Hemse känns ännu mer levande för mig. Knutpunkt Hemse, Hemsegården, marknadsgruppen, evenemang, biografen, Folkan, studierna och alla möten med människor längs vägen.

Det är nog det som har varit den största förändringen.

Jag flyttade hit som nyinflyttad. Ett år senare känner jag att jag inte bara bor här, utan faktiskt är en liten del av något större.

Det här året har lärt mig att en plats inte bara blir hemma för att man bor där. Den blir hemma när man börjar bry sig, bidra och känna att man får vara en del av den.

Hemse har gett mig mycket. Nya kontakter, nya idéer, nya sammanhang, kunskap, ansvar och massor av energi. Samtidigt har jag fått möjlighet att bidra med det jag kan: webb, Linux, öppen källkod, kartor, digitala lösningar och en ganska envis vilja att bygga saker som gör nytta.

Och det är nog precis där jag trivs bäst.

Mellan tekniken och människorna.

När jag ser tillbaka på det här första året känner jag framför allt tacksamhet. Tacksamhet över alla som har tagit emot mig, alla som har uppmuntrat, tipsat, delat, använt kartan, pratat med mig, lärt mig saker eller bara sagt några vänliga ord på vägen.

Det har hänt mycket på ett år.

Jag har pluggat. Jag har lärt mig. Jag har engagerat mig. Jag har varit skyddsombud. Jag har stått bakom filmvisningar som biomaskinist. Jag har byggt. Jag har vågat ta kontakt. Jag har blivit mer synlig. Och kanske viktigast av allt: jag har börjat känna mig hemma.

Och ändå känns det som att det här bara är början.

Tack Hemse för det första året.
Nu bygger vi vidare.