Jag har bytt till Artix Linux – ett system på mina villkor

Efter många år med Linux har jag nu tagit ännu ett steg i min resa. Jag kör numera Artix Linux som mitt huvudsakliga system, tillsammans med XLibre och Fluxbox.

Installationen tog ungefär fem timmar från början tills jag hade ett fungerande skrivbord och kunde använda datorn på riktigt. Det låter kanske som en lång tid, men för mig var det inte bara en installation. Det var också ett sätt att bygga systemet från grunden och välja hur de olika delarna skulle fungera.

Det som förvånade mig mest var hur smidigt bytet faktiskt gick.

Vad är Artix Linux?

Artix Linux är nära besläktat med Arch Linux, men med en viktig skillnad: Artix använder inte systemd.

Systemd är den del som i många moderna Linuxdistributioner ansvarar för att starta systemet, hantera tjänster och hålla ordning på olika processer i bakgrunden.

Artix använder i stället andra init-system, exempelvis runit, OpenRC, s6 eller dinit.

Det innebär inte att Artix saknar systemtjänster. Skillnaden är hur tjänsterna startas, övervakas och administreras.

För en vanlig användare behöver detta kanske inte märkas särskilt mycket. För den som gillar att förstå sitt system innebär det däremot att man får se Linux från ett lite annat håll.

Varför ville jag lämna systemd?

För mig har systemd med tiden vuxit från att vara ett init-system till att bli ett allt större och mer omfattande lager i Linux. Det hanterar inte längre bara uppstart och tjänster, utan är inblandat i allt fler delar av operativsystemet.

Jag upplevde till slut att det hade blivit ett monster. När så många grundläggande funktioner samlas i samma system blir det svårare att se exakt vad som händer, vilka komponenter som är beroende av varandra och vilken information som behandlas i bakgrunden.

Jag är också skeptisk till den bredare utvecklingen där identitet, användarkonton, åldersverifiering och olika former av datainsamling får en allt större plats i våra digitala system.

Det betyder inte att jag kan slå fast att systemd i sig spionerar på mig. Däremot känner jag inte att jag har tillräcklig insyn för att blint lita på ett så stort och centralt system. När en komponent blir inblandad i nästan allt blir det också svårare för användaren att förstå dess gränser.

För mig handlar bytet därför både om teknik och integritet. Jag vill ha mindre komponenter med tydliga uppgifter, färre onödiga beroenden och bättre möjlighet att förstå vad som faktiskt körs på min dator.

Artix ger mig möjlighet att välja en annan väg. I stället för att låta ett enda stort system hantera allt kan jag använda enklare delar som har tydligare och mer avgränsade uppgifter.

Det passar bättre med hur jag vill att mitt Linuxsystem ska vara uppbyggt.

Fluxbox gjorde steget enklare

Att byta till Artix kändes förmodligen enklare för mig eftersom jag redan använder Fluxbox.

Fluxbox är en liten och resurssnål fönsterhanterare där man själv bygger upp mycket av sin arbetsmiljö. Jag har redan egna menyer, kortkommandon, Bash-script och speciallösningar som är anpassade efter hur jag använder datorn.

Jag är därför van vid att inte få allting färdigpaketerat.

Jag använder inte Linux för att få ett system som ser ut och fungerar exakt som alla andras. Jag vill kunna bygga en miljö som passar mitt sätt att arbeta.

Artix och Fluxbox passar väldigt bra ihop ur det perspektivet.

Installationen tog ungefär fem timmar

Installationen var inte helt problemfri, men den var heller inte så dramatisk som man ibland kan tro när man läser om system utan systemd.

Jag installerade ett ganska avskalat system och byggde sedan vidare med bland annat:

• XLibre
• Fluxbox
• NetworkManager
• Thunar
• Firefox
• Thunderbird
• VLC
• Egna Bash- och Python-script

Vad fungerade inte direkt?

Det mesta av min vanliga programvara fungerade precis som tidigare.

De tydligaste undantagen var några program som förväntade sig att systemd skulle finnas installerat.

Proton Mail Bridge var ett exempel. Programmet hade beroenden till bibliotek som normalt kommer från systemd. Det gick inte att lösa, men det visar samtidigt att vissa Linuxprogram byggs med antagandet att nästan alla använder samma grundsystem.

Även ett kalkylatorprogram fanns inte i app hanteraren som har hand om alla program som man kan installera

Min lösning blev betydligt enklare än programmet jag försökte ersätta. Eftersom Python ändå finns installerat kan jag starta en interaktiv kalkylator direkt från terminalen:

exec python -i -c 'from math import *'

Därefter kan jag exempelvis skriva:

82+12, pi*4 och så vidare

Det är ett ganska bra exempel på hur jag vill använda mitt system.

I stället för att installera ännu ett stort program använder jag ett verktyg som redan finns och löser uppgiften med en enkel rad.

Mer ansvar, men också mer kontroll

Att köra Artix innebär att man ibland behöver tänka lite mer själv.

Instruktioner på nätet utgår ofta från systemd och innehåller kommandon som:

systemctl enable tjänst systemctl start tjänst

De kommandona fungerar inte på Artix. Man behöver i stället använda kommandona för det init-system man har valt.

Det innebär att guider ibland behöver översättas till den egna miljön.

Samtidigt är det just detta som gör Artix intressant för mig. Jag behöver förstå vad en instruktion faktiskt försöker göra, i stället för att bara kopiera kommandot.

• Vilken tjänst ska startas?
• När ska den startas?
• Vilken användare ska köra den?
• Vilka andra delar är tjänsten beroende av?

Det gör att jag får en tydligare bild av hur hela systemet hänger ihop.

>

Jag använder inte Artix för att göra Linux svårt

Det finns ibland en föreställning om att användare väljer avancerade Linuxdistributioner för att visa hur tekniska de är.

För mig handlar det inte om att göra datorn så svår som möjligt.

Ett bra system ska fortfarande vara praktiskt. Jag vill kunna surfa, skriva, programmera, hantera webbplatser, redigera filer, se film och sköta mitt vanliga arbete utan onödigt krångel.

Skillnaden är att jag gärna lägger lite extra tid på att bygga en bra grund.

När den grunden väl fungerar får jag ett system som är anpassat efter mina behov och som jag själv förstår.

Är Artix snabbare?

Artix känns lätt och snabbt på min dator, men det är svårt att säga hur mycket som beror på själva distributionen.

Jag använder redan Fluxbox och en ganska minimalistisk uppsättning program. Det gör stor skillnad jämfört med en komplett skrivbordsmiljö med många tjänster och funktioner i bakgrunden.

Den största vinsten är därför inte någon magisk prestandaökning.

Vinsten är kontrollen.

Jag vet bättre vilka delar som körs och varför de finns där.

Är Artix något för alla?

Nej, förmodligen inte.

Den som vill installera Linux och aldrig behöva fundera över tjänster, konfigurationsfiler eller terminalkommandon får troligen en enklare start med exempelvis Linux Mint.

Artix passar bättre för den som redan är lite bekväm med Linux och tycker att själva problemlösningen är en del av upplevelsen.

Man behöver också acceptera att vissa guider inte kan följas ordagrant och att en del program utgår från att systemd finns.

Men man behöver inte vara någon Linuxguru.

Det viktigaste är att vara nyfiken, våga läsa felmeddelanden och ta ett problem i taget.

Ett naturligt nästa steg

När jag först började använda Linux handlade det mycket om att få ett alternativ till Windows.

Med tiden har det blivit något större.

Linux har lärt mig hur operativsystem, nätverk, program och tjänster faktiskt fungerar. Det har också förändrat hur jag ser på teknik. Jag vill inte bara använda färdiga lösningar. Jag vill förstå dem, förändra dem och ibland bygga egna.

Steget till Artix känns därför ganska naturligt.

Fluxbox lärde mig att bygga mitt eget skrivbord. Bash lärde mig att automatisera uppgifter. Arch lärde mig att sätta ihop ett system från mindre delar.

Artix lär mig nu att ifrågasätta ännu en del som jag tidigare tog för given.

Slutsats

Flytten till Artix blev betydligt smidigare än jag hade väntat mig.

Några program protesterade. Vissa saker behövde konfigureras på nya sätt. Jag fick också läsa på mer om tjänster, D-Bus, notifieringar och hur olika delar av systemet startas.

Men efter ungefär fem timmars installation hade jag ett fungerande system.

Efter ytterligare några justeringar var nästan hela min vanliga arbetsmiljö tillbaka.

Jag använder inte Artix för att vara annorlunda eller för att göra Linux svårare. Jag använder det för att få större kontroll, lära mig mer och bygga ett system som fungerar på mina villkor.

Och än så länge är min största fråga inte varför jag bytte. Det är varför jag inte gjorde det tidigare.