Näs fågelreservat, även känt som Näsrevet, ligger längst ut på Näsuddens sydvästra del på södra Gotland. Området bildades 1966, omfattar cirka 95 hektar och rymmer både kustmiljöer och de små öarna Storgrunn, Flisen och Näsrevet med omgivande vatten.

Här möts hav, strandängar och ett rikt djurliv. Området är känt för sitt fågelliv men också för sin gråsälskoloni, och på Storgrunn häckar bland annat skärfläcka. Näsrevet är dessutom en del av Natura 2000, vilket visar att platsen har höga naturvärden.

Det är en vacker och stillsam del av Gotland där naturen får stå i centrum. Samtidigt är det viktigt att visa hänsyn, eftersom tillträde är förbjudet mellan 15 mars och 30 juni för att skydda djurlivet under den känsligaste tiden på året.

Se bilder på naturreservatetet

Ikväll var jag på besök hos Gotlands Tekniska Klubb, och jag måste säga att det blev en riktigt positiv upplevelse. Jag blev inbjuden att bli medlem, och redan under kvällen kände jag att det här mycket väl kan vara ett sammanhang där jag kommer att trivas.

Det som slog mig ganska snabbt var vilken bred kunskapsbas det fanns bland både medlemmar och styrelse. Här mötte jag människor med erfarenhet och förståelse inom många olika tekniska områden — radio, kretskort, ingenjörstänk, praktisk teknik och allmän teknisk kompetens från olika yrken och verksamheter. Det märktes att det här inte är en plats där teknik bara är ett ytligt intresse, utan något som sitter på djupet hos många.

För mig personligen var det nästan lite befriande att få prata med människor som faktiskt förstod vad jag menade när samtalet kom in på datorer, Linux, Unix och mer avancerad IT. Det är inte alltid man stöter på den typen av förståelse i vanliga sammanhang. Ofta får man förenkla, backa eller märka att den andra personen inte riktigt är med. Här kändes det tvärtom som att flera faktiskt förstod vad man pratade om.

Jag fick också känslan av att min egen kunskap uppskattades. Det verkade finnas en förståelse för den expertis jag själv kommer in med, särskilt inom datorer, Linux och djupare IT-frågor. Det gjorde att kvällen inte bara kändes intressant, utan också hoppfull. Jag tror att jag kan få ut mycket av att vara med där, men också bidra med något tillbaka.

Det som också gjorde intryck på mig var att det verkade finnas en öppenhet för andra perspektiv inom teknikvärlden. Att kunna prata med människor som inte automatiskt tänker att Microsoft är det självklara svaret på allt, utan som också har förståelse för fri programvara, Linux och andra sätt att se på teknik, det uppskattar jag verkligen. Det blir en annan nivå på samtalen då.

Utifrån det jag sett verkar Gotlands Tekniska Klubb vara en förening som inte bara samlar tekniskt intresserade människor, utan också bidrar till samhället genom föredrag, studiebesök och kunskapsspridning. Det känns som en plats där teknik får vara både praktisk, nördig, samhällsnyttig och inspirerande på samma gång.

Min känsla efter kvällen är att jag gärna vill vara en del av detta. Jag hoppas kunna bidra med min egen erfarenhet, kanske hjälpa till med hemsidan och andra digitala delar till en början, och framöver även ta del av föreläsningar och tekniska träffar. Men kanske allra mest hoppas jag att få hitta fler likasinnade — människor som faktiskt förstår vad man pratar om när samtalen går lite djupare.

Det här kändes som början på något bra.

deras hemsida: tekniskaklubben.se

Hantverkshuset i Burgsvik – bilder, inspiration och kanske en ny hobby

I dag blev det en liten utflykt till Hantverkshuset i Burgsvik. Där hade Suderets Fotoklubb en utställning med bilder, och jag gick dit både för att titta och för att träffa fotograferna bakom kamerorna.

Och det var verkligen värt det.

Det var många fina motiv – såna där bilder som får en att stanna upp en extra sekund och tänka “hur fick de till det där?”. Det var en bred blandning av stilar och känslor natur, detaljer, ljus, stämningar… och det märktes att det fanns både kunnande och kärlek bakom varje bild. Några fotografier stack ut lite extra mycket och fastnade i huvudet efteråt, såna man bär med sig hem.

Jag gick dit med en ganska enkel idé att känna av om det här skulle kunna vara något för mig framöver. Jag har länge tänkt att det vore kul att bli bättre på att fotografera, men jag har också saknat ett sammanhang som gör att man faktiskt kommer ut och gör det inte bara “någon gång”. En fotoklubb känns som en bra anledning att ta kameran (eller mobilen) på allvar, testa nytt, få feedback och lära sig av andra.

Men lika mycket som fotograferingen i sig handlar det om människor.

Jag gillar att träffa folk som gör något de brinner för, och det är också nyttigt för mig att ta mig utanför min comfy zon. Att hamna i ett rum där man inte känner alla sedan innan, prata med nya personer och lyssna på deras sätt att se på saker det gör något med en. Och just foto är ett rätt bra “språk” för det, för man behöver inte vara expert för att kunna prata om vad man ser och känner.

Så jag är inte medlem (än), men jag är helt klart nyfiken. Det här kan faktiskt bli en sån grej som både ger äventyr på Gotland, kreativ energi och nya möten.

Vi får se vad det blir – men det känns som en bra början.

I julhelgen blir det filmvisningar på Hemsegården och jag kommer vara en av dem som ser till att allt faktiskt rullar.

Under julhelgen kommer jag vara biomaskinist på Hemsegården och vara med och visa filmer. Det är en sån där grej som inte syns så mycket när man sitter i salongen men som gör hela upplevelsen möjlig att bilden sitter som den ska, att ljudet känns rätt, att allt flyter och att stämningen blir precis så där mysig som bio ska vara.

Jag har gjort det här förut på Hemsegården visat film och mött folk i dörren. Det är något speciellt med en lokal biokväll. Man känner att man är en del av något som betyder något för människor, för Hemse och för att vi ska ha en levande plats där kultur faktiskt händer.

Hemsegården är inte bara “en lokal” det är en mötesplats. Film, konst, teater, dans… och allt det där som gör att ett samhälle känns mer levande än bara tider och måsten. Jag gillar när idéer blir till något på riktigt, och när man bygger upp stämning och gemenskap med enkla medel.

Vi har till och med pratat om att förstärka biokänslan ännu mer, bland annat med en varmare och mer klassisk look i lokalerna (ja, det där med röda väggar dök upp och det är faktiskt en rätt kul idé). Små detaljer kan göra stor skillnad när man vill att en plats ska kännas inbjudande.

För mig blir det här också en fin påminnelse om varför jag gillar att engagera mig lokalt. Oavsett om det handlar om teknik, webb, digitala lösningar eller att stå bakom en filmvisning så är det samma driv i grunden att bidra till saker som människor har nytta och glädje av.

Så är du sugen på att gå på bio i juldagarna, håll koll på Hemsegårdens program och kom förbi. Jag är en av dem som står bakom knapparna när ljuset släcks.

Hemsegårdens Hemsida

Var med och arrangerade Jul paraden här på Hemse med marknadsgruppen. Här
kommer lite bilder som maknadsgruppen har tagits på eventet.

Jag tänkte att jag skulle smyga in i Hemse. Vara lite anonym, känna mig för, lära mig var saker ligger, hitta bästa vägen till affären och bussen. Det gick sådär. Plötsligt satt jag i möten, startade hemsidor och diskuterade både busstation, kulturhus och framtidsplaner.

För mig började mycket med Folkan här i Hemse och att jag aktiverade mig i deras verksamhet. Jag gick med i kursrådet och blev deltagarskyddsombud på skolan. Det var där jag började se möjligheterna i att skapa idéer, sociala möten och faktiskt träffa andra människor mer än jag gjort tidigare. Små saker som ett möte, en fikapaus eller ett samtal i korridoren gjorde att dagarna började se annorlunda ut.

Det var inte förrän jag gick på ett projektmöte med Leader Gute om miljö och transporter – av alla saker – som jag verkligen fick mersmak. Efter det första mötet kom det ett mejl om fler saker som hände runt Hemse. Bland annat Knutpunkt Hemse. Där fick jag upp ögonen för alla andra föreningar och företag samt alla människor som engagerar sig i Hemse, och vilken kraft det finns hos dem som driver orten lite i skymundan.

Jag hamnade också i marknadsgruppen och fick hjälpa till på Hemse torgdag, rodda med det mesta och träffa Hemseborna på riktigt nära håll. För någon som mest varit “han vid datorn” var det en rätt stor omställning att stå mitt bland bord, tält, kablar, scenprogram och folk som vill prata om allt möjligt – och det var där jag insåg att jag inte bara tittade på Hemse utifrån längre, utan var en del av ett “vi”.

Jag har mest bott runt Visby, och en stor del av mitt vuxna liv har jag också bott i Burgsvik – trots att jag egentligen är född här ute i Rone och hade mina första uppväxtår i Fardhem. Nu har jag bott i Hemse i ungefär fyra månader och vill engagera mig mer utanför min lägenhet. Jag har varit väldigt mycket inomhus, framför datorn, och lärt mig massor om IT och hur olika system byggs upp. Det har varit min värld länge: terminaler, servrar, kod, nätverk. Jag trodde länge att mitt engagemang skulle stanna där, bakom skärmen.

När jag kom in i allt fler föreningar och sociala sammanhang började jag också möta drivna personer som gav mig chansen att använda min tekniska kunskap till något nyttigt. Jag har fått jobba med bland annat hemsegotland.se, och framöver kommer jag att vara mer inblandad i Hemsegårdens hemsida. Det känns väldigt roligt att få bidra med det jag kan, och att mina timmar framför skärmen faktiskt går att översätta till något som fler här har nytta av. För mig är det ett sätt att både vara nörd och samhällsengagerad på samma gång.

Utöver det är jag med i Sudrets kamratstödjare när jag hinner, och det lutar åt att jag snart hjälper till ännu mer på Hemsegården – både med ombyggnad och filmvisning. Det blir som att alla delar hänger ihop: det sociala, det digitala, kulturen och platsen vi faktiskt bor på. För mig som varit mycket ensam med mina projekt betyder det mycket att få göra saker tillsammans med andra.

En av sakerna jag fastnade i ganska tidigt var busstationen. Inte för att jag har någon hemlig passion för busskurer, utan för allt som händer runt omkring: väntan, små samtal, stress, regn, mörker, någon som fryser, någon som bara vill hem. Idén om en enkät föddes ur något väldigt enkelt: “Undrar vad folk egentligen tänker om den här platsen?” På ett sätt blev busstationen en symbol för Hemse för mig – en plats där vägar möts, men där det också går att stanna upp och göra det lite bättre.

Och Hemse svarade. Det kom in synpunkter om allt från uppvärmd vänthall och toalett, till bättre belysning, fler sittplatser och lite mer trivsel. Det jag fastnade mest för var inte en speciell åsikt – utan engagemanget. Att så många orkade tycka till, formulera sig och hoppas på förändring. Att människor bryr sig om en plats där många “bara passerar”. Det säger något om vilken omsorg det finns här, även om den inte alltid syns vid första ögonkastet.

För mig har allt det här gjort att jag fortfarande har blicken lite utifrån, samtidigt som jag mer och mer känner mig inifrån. Jag kan fortfarande reagera på sådant som någon som bott här länge knappt lägger märke till: hur busstationen känns en mörk vinterkväll, hur viktigt det är med en öppen dörr, hur mycket det betyder att någon säger “det här kan vi fixa”.

Det finns en särskild sorts trygghet i mindre orter där folk faktiskt ser varandra. Ibland kan det kännas ovant när människor vet vem man är långt innan man själv har koll på alla andra. Men det är också en sorts omsorg. När någon hälsar på affären, kommenterar något jag lagt ut om Hemse, eller frågar hur det gått med ett av mina projekt – då märks det att jag inte längre bara är “ny”.

Vi vet inte exakt hur Hemse kommer att se ut om tio år. Men kanske har vi en mer ombonad busstation, fler digitala verktyg, nya mötesplatser och projekt vi inte ens hunnit kläcka ännu. Men jag vet en sak: det verkar inte saknas idéer här. Och det känns fint att få vara en liten del av allt det.

Och även om min plan att smyga in i Hemse misslyckades ganska rejält, så är jag rätt glad för det. För någonstans mellan Folkan, ett Leader-möte, en torgdag, en enkät och några hemsidor hände det: jag slutade bara bo i Hemse – och började vara en del av Hemse.

//Hans Palmgren

Att bygga framtid i Hemse – mitt engagemang i Knutpunkt Hemse

När jag började engagera mig i Knutpunkt Hemse väcktes en stark drivkraft i mig: att Hemse ska utvecklas som centralort i södra Gotland – med bättre mötesplatser, stärkt samhällsstruktur och verkliga möjligheter för lokal delaktighet. Här är hur jag uppfattar och beskriver projektet — och varför jag valde att bli en del av det.

Vad är Knutpunkt Hemse?

Knutpunkt Hemse, eller mer formellt Knutpunkt Hemse Utveckling AB, är ett utvecklingsbolag med syfte att främja Hemse som centralort för södra Gotland. Bolaget fungerar som en plattform för lokal utveckling, där medborgare, företagare, organisationer och offentliga aktörer samverkar för att initiera, driva och följa upp projekt som stärker ortens attraktionskraft och funktionalitet. Läs mer på knutpunkthemse.wordpress.com.

Bolaget registrerades 2012 och verkar inom områden som konsultverksamhet, lokaluthyrning och arrangemang. Syftet är att ha ett brett ägande och fungera som en dialogpart till Region Gotland och andra offentliga aktörer.

Genom åren har Knutpunkt Hemse varit involverat i flera konkreta projekt som driver utvecklingen i Hemse och kringliggande områden – både genom fysiska mötesplatser och strategisk samhällsplanering.

Några nyckelprojekt och initiativ

• Tre orter i samverkan – ett projekt för lokal plats- och destinationsutveckling där Hemse samarbetar med andra orter för att stärka boende, näringsliv och besöksnäring.
• Nätverk och dialogforum – regelbundna möten där invånare, företag och organisationer träffas för att diskutera aktuella frågor och framtidsplaner.
• Dialog om hållbart resande – möten och samarbeten kring trafik, infrastruktur och hållbar mobilitet i södra Gotland.

Min roll och mitt engagemang

Jag är stolt över att inte bara vara engagerad i Knutpunkt Hemse – utan även att sitta i styrelsen för bolaget. Det ger mig möjlighet att bidra både strategiskt och praktiskt till den fortsatta utvecklingen.

Min ambition har varit att bidra med teknisk kompetens, digitala lösningar och strategiskt stöd för att stärka kommunikationen, transparensen och delaktigheten i organisationen. Jag har bland annat engagerat mig i:

• att utveckla digitala verktyg och plattformar för att presentera projekt och dokument på ett öppet sätt,
• att stödja kommunikationen mellan styrelse, medborgare och intressenter,
• att delta i projektplanering och idéutveckling – särskilt de som rör nya mötesplatser och offentlig miljö,
• att hjälpa till att förverkliga idéer genom projektansökningar och tekniska lösningar.

Mitt driv är att Knutpunkt Hemse inte bara ska vara en idé eller ett namn, utan en verklig aktör som – tillsammans med invånarna – skapar konkret förändring och framtidstro på södra Gotland.

Tankar framåt

Att utveckla en ort kräver tid, tålamod och långsiktighet. Jag ser flera områden där jag vill bidra framöver:

• Digital delaktighet – fler digitala kanaler för insyn, idéförslag och lokal dialog.
• Mötesplatser med identitet – platser som betyder något, där människor möts och känner ägandeskap.
• Bredd i ägarskapet – fler invånare och företag som går in som aktieägare i Knutpunkt Hemse.
• Hållbar mobilitet – bättre trafiklösningar och tillgänglighet i och omkring Hemse.
• Projektstöd – att hjälpa goda idéer att gå från vision till finansiering och genomförande.

Knutpunkt Hemse är på många sätt en spännande experimentscen för hur lokal utveckling kan organiseras i dialog mellan medborgare, företag och myndigheter. Jag är glad och stolt att få vara en del av detta – och ser fram emot att fortsätta bidra med både vision och konkret handling.

Var med som roddare på Hemse torgdag. Med ett jätte trevligt gäng från Hemse's marknadsgrupp.

Har byggt ett litet program som genererar lösenord upp till 512 tecken.

Till Programet

Konvertera text och binär data

Till Programet